Amber-spiralen - Kapitel 1: Drömmar om fara

Upp och hoppa! Här är en fråga till den morgonpigga: brukar du komma ihåg vad du drömmer?

Min dröm var mer som en uppenbarelse, med bild efter bild som strömmade genom huvudet. Nu känns det som att en Mino satt på den!

Först drev jag med vindarna mot en by: en liten ring av hus omgivna av risfält. Den låg djupt inne i en dal med snöiga toppar i fjärran, men jag kunde inte alls placera var den låg.

Sedan sjönk jag smidigt ner genom jorden och in i en mörk kammare. Ett tempel eller en grav kanske, jag kunde inte se mycket förutom en kruka eller en vas på andra sidan.

Det som verkligen överrumplade mig var bilden av en kvinna med kort rött hår, klatschiga röda kläder och ett vänligt leende. Det var min mamma! Min pappa lät mig tro att hon inte fanns mer – ljög han? Lever hon fortfarande? Varför har hon aldrig hittat mig?

Den här uppenbarelsen kändes så verklig att jag vägrar tro att den bara var en dröm. Kanske om jag hittar byn kan jag hitta min mamma! Jag tror att jag känner någon som kan hjälpa mig att spåra den. Om hon vill prata med mig, det vill säga. Jag har hört att Chamille inte är den bästa samhällsmedborgaren nuförtiden.